Utställning
Louise Weiss bana som aktiv europé och feminist gör henne till en perfekt kandidat för de politiska partier som ställer upp i de första direkta valen till Europaparlamentet 1979. Hon blir ett av toppnamnen på listan ”Défense des intérêts de la France en Europe” (Försvar av Frankrikes intressen i Europa) och kallas ”vår First Lady” av förre premiärministern Jacques Chirac. Under valkampanjen vägrar hon att ta strid mot Simone Veil, förstakandidat på listan ”Union pour la Démocratie française” (Unionen för fransk demokrati) som stöds av president Valéry Giscard d’Estaing.
Den 17 juli 1979 får Louise Weiss, som äldsta ledamot, leda det konstituerande mötet för det nya Europaparlamentet i Strasbourg. Hon njuter av detta historiska ögonblick, och vänder sig i sitt anförande direkt till de nyvalda europeiska ledamöterna. Som den aktivist hon är varnar hon ledamöterna för att de inte ska låta ”vördnaden för det förgångna” lamslå det politiska arbetet och framhåller några av Europas framtida utmaningar: identitet, sviktande födelsetal och mänskliga rättigheter. För henne är det viktigt att européerna inte bara enas kring gemensamma ekonomiska intressen, utan också kring en gemensam kultur.
Följande dag lämnar hon över ordförandeklubban till Simone Veil, som har valts till Europaparlamentets talman.
Hennes andra anföranden i parlamentets kammare handlar om en rad olika frågor, bland annat det sovjetiska ingripandet i Afghanistan, hungersnöden i världen, människorättskränkningar, havsrätt och Strasbourgs centrala betydelse för Europa.
Öppningssammanträde i det nya direktvalda Europaparlamentet – Anförande av Louise Weiss
Platsen som ledamot i utskottet för ungdomsfrågor, utbildning, information och idrott leder in henne på ännu ett nytt projekt: att skapa ett museum för den europeiska integrationsprocessen.
Louise Weiss förblir politiskt aktiv in i det sista. Hon dör 1983, vid 90 års ålder, innan hennes mandatperiod avslutats.
