Utställning
De stadgar som reglerar Sacharovpriset fastställdes i juli 1988. Där står att pristagaren ska tilldelas en prissumma på 5 000 ecu och att nationalitet och verksamhetsort inte har någon betydelse. Europaparlamentet skulle också uppmuntra till att pristagarens skrivna verk publiceras. Varje Sacharovpriskandidat var i början tvungen att få stöd från minst 25 av parlamentets ledamöter, varefter Europaparlamentets politiska utskott föreslår tre kandidaturer för parlamentets utvidgade presidium, vid behov efter samråd med Andrej Sacharov själv. Det var sedan upp till presidiet att utse pristagaren. Slutligen skulle Sacharovpriset överräckas av parlamentets talman under en plenarsession. Genom åren har prissumman höjts. Den ligger i dag på 50 000 euro, en summa som ska lyfta fram människorättsaktivisternas viktiga arbete världen över.
Men andra förändringar skulle följa. Sacharovprisets stadga sågs över ordentligt 2003 på förslag av den tyske ledamoten Elmar Brok, dåvarande ordförande för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik. Man ville bredda prisets räckvidd, och därför beslutades att priset skulle belöna en anmärkningsvärd insats (intellektuellt eller konstnärligt arbete eller aktivt bidrag) inom området försvar av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt yttrandefriheten.
Priset skulle nu även lyfta fram insatser som bidragit till skydd av minoriteters rättigheter, till respekten för folkrätten, till demokratisk utveckling och till befästandet av rättsstaten. Nu kunde en politisk grupp stödja en kandidat, även om en enskild ledamot inte fick ge sitt stöd till mer än en nominering. Det blev en uppgift för parlamentets utrikesutskott att föreslå tre kandidater till talmanskonferensen – parlamentets talman och ordförandena för de politiska grupperna – som i sin tur beslutade om vem som till slut skulle tilldelas priset. På grund av EU-utvidgningarna och det allt större antalet parlamentsledamöter måste varje kandidatur nu stödjas av minst 40 parlamentariker.
