- Utställning: Jean Monnet-huset
- Jean Monnet – en av Europas grundare
Jean Monnet föddes 1888 och ägnade hela sitt liv åt att föra européerna närmare varandra. Idag är han en central gestalt i historien om den europeiska integrationen. Han arbetade först på familjens konjaksföretag men blev snart aktiv i organisationer som verkade för samarbete mellan de allierade i första världskriget. Därefter blev han vald till Nationernas förbunds ställföreträdande generalsekreterare, innan han påbörjade en karriär som internationell bankman. När kriget åter brutit ut i Europa föreslog Monnet 1940 en union mellan Frankrike och Storbritannien som skulle göra dem båda till en enhet som skulle bekämpa nazisterna. Även om just det projektet aldrig blev av fortsatte Monnet att kämpa för demokrati och blev ledare för Victory Programme i Washington D.C.
Efter krigsslutet 1945 blev Monnet ansvarig för det franska generalkontoret för moderniserings- och utrustningsplanen. Han var övertygad om att landets välstånd och säkerhet endast kunde tryggas genom att europeiska stater närmade sig varandra ekonomiskt. Nu när kalla kriget var ett faktum visste han att det enda sättet att skapa genuin solidaritet mellan de olika europeiska partnerna var att bygga ett funktionellt Europa genom långtgående integration av viktiga sektorer. På så vis var grunden för den så kallade Monnetmetoden lagd – att steg för steg föra länderna lite närmare varandra och överföra suveränitet till överstatliga organ. Metoden krävde fast övertygelse, gemensamma mål och intressen samt stor organisationsförmåga.
1950 föreslog Monnet för den franska utrikesministern Robert Schuman att de västeuropeiska ländernas kol- och stålindustrier skulle organiseras gemensamt och att en hög myndighet skulle bildas för att direkt och självständigt förvalta dessa strategiskt viktiga sektorer. Med allas intressen i åtanke motverkade den höga myndigheten i praktiken nationella egenintressen. Att slå ihop kol- och stålindustrierna gjorde ett nytt krig mellan Frankrike och Tyskland otänkbart och materiellt ogenomförbart, och på så vis kunde man undvika att de fasor Europa precis genomlevt skulle upprepas. Drömmen blev verklighet när Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) inrättades 1951. För Monnet var det här ett första steg mot ett slags ”Europas förenta stater”.
Kol- och stålgemenskapens höga myndighet låg i Luxemburg, och som dess första ordförande var Jean Monnet en övertygad förespråkare för Europeiska försvarsgemenskapen, som han hoppades skulle skapa en europeisk armé inom ett nytt politiskt ramverk. Projektet blev dock aldrig av på grund av Frankrikes rädsla att förlora sin nationella suveränitet. Monnet avgick därför och grundade istället 1955 aktionskommittén för Europas förenta stater för att fortsätta kampen. Kommittén sammanförde politiska ledare och fackföreningsledare och fungerade i över 20 år som en lobbygrupp för att uppnå konkreta resultat för ett enat Europa. Monnet var en inspiration för skapandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom), och en förespråkare för både Storbritanniens medlemskap i EG och införandet av en gemensam europeisk valuta. Han stödde också skapandet av Europeiska rådet bestående av ländernas stats- och regeringschefer 1974, något som förde europeiska ledare närmare varandra för alla europeiska medborgares bästa. Jean Monnet dog 1979, bara några månader före det allra första EU-valet som han så länge kämpat för.